BloggparadenFilm & TV bloggarblogglista.se Allmänt Home Page
Lucho Villalobos
Lucho Villalobos  
VIDEOBLOGG GENERATION
Visit my GuestBook!
  
 
 
 
 

 
 

Här kommer en liten hyllning till två av mina vänner som så coolt fällde, kapade och packade upp 21 träd på mindre än 5 timmar. Jag tyckte att det behövdes hyllas med en liten filmsnutt. :)

 

 

 

 

 

Claudio Estrada och Juan Maluenda

Lucho Villalobos

En fotbollsälskande far

När jag satt framför tv:n och nyheten kom om att den skadade supporten hade avlidit, frågade min äldsta dotter. – Pappa, dog han, Djurgårdaren?

Jag älskar fotboll. Det är min största passion här i livet. Jag har spelat sedan jag var en liten knatte. Min pappa körde mig överallt till de olika matcherna. Min pappa älskade fotboll. Han hade också spelat sedan han var en liten knatte. Han valde en karriär mellan politiken och fotbollsmålvakt. Laget han hade spelat i låg i DIV 2 i Chile när han slutade. Då valdes han till borgmästare. Han var 21 år och delade uppdraget med en äldre kandidat. Idag är det laget ökänt i Sydamerika.

När vi kom till Sverige så blev fotbollen en del av mig och jag fann snabbt min lagtillhörighet i Djurgården. Min far blev AIK:are för att han trodde då att de hade flest segrar. Min mor blev Hammarbyare för hon jobbade som lärare på Söder och Söder om söder. Jag och min syster blev Djurgårdare för de var bäst tyckte vi. I det stora hela så var vi en familj som älskade olika lag men framförallt älskade fotboll och vi åkte runt i de olika stadion och tittade på matcher. Vi bilade ända ner för att se VM i Spanien -82.

Idag sitter jag och mina döttrar och tittar på fotboll. De älskar Djurgården. Det är väl för att jag gör det. Jag hörs mest hemma när det blir mål. Min äldsta älskar Zlatan nu. Framförallt så har hon börjat älska fotboll för att det sprider glädje och ibland sorg när laget förlorar. Fast hon vet inte vad det är att hata det andra laget. Hon har ingen som helst förståelse eller kunskap om hat och att hata människor som älskar ett annat lag. Det ända hon vet är att fotboll sprider glädje. Jag är Sydamerikan. Det är samba när det är match. Det skall vara fest.

Och så händer detta som inte får hända. Fotbollskulturens andra sida av ansiktet kommer fram. Hatet jag har försökt dölja för mina barn. Säkerligen gjorde den avlidna pappan samma sak för sina barn. Han var ingen huligan. Han älskade fotboll. Han skulle bara se sitt lag i en premiärmatch 2014 och bevara det glada minnet. Han ville inte hamna i bråk! Jag åkte till Göteborg 2005 för att se Djurgårdens näst sista match i säsongen och ta SM-guld. Nu känns det oviktigt. Det känns som hatet har slitit bort sambafesten och istället lagt en mörkdimma över den elvamannaplanen som så många gånger får oss att skrika av glädje.

När min dotter satt på soffan och tittade på Ipaden medan jag tittade på nyheterna, ställde frågan visste jag inte vad jag skulle svara. Vad säger man?

- Ja älskling, ibland är fotbollen som ett krig där oskyldiga dör men det är normalt??? Det är ungefär som när farmor, farfar, pappa och faster fick fly från Chile!

Det är inte rättvist och det måste få ett slut! Jag ber alla dessa människor som tror att man stödjer sitt lag genom våldet att sluta! Det förstör bara! Det dödar! Det kan inte fortsätta så här! Jag ber inte politikerna eller polisen utan till er i alla de samtliga klackar! Jag ber inte som supporter utan jag ber er som pappa. Det får inte hända igen! För alla våra barns skull!

 

RIP

Mina tankar går till familjen, framförallt barnen

 

 

 
 
 
follow me on facebook